Varje torsdag när Mathias kommer hem så är jag alltid så lättad, lättad över att då först kan jag tillåta mig själv att ha tråkigt, för då tänker jag inte på att jag saknar honom lika mycket som jag faktiskt gör. Ibland vill jag vara mer sysselsatt än vad jag egentligen klarar av själv, jag lovar alla här och där att vi ska ses, ta en kaffe, följa med dit , åka hem och hälsa på, ja allt möjligt varje dag och det brukar resultera i att jag aldrig hinner med allt som jag lovat, jag hinner aldrig med det som jag egentligen borde göra, det jag vill göra och sånt som egentligen måste göras enligt mig.  Men  idag har jag ägnat hela min eftermiddag till mig själv, jag har alltså suttit fast framför super mario, jag har tagit en lång skön dusch,  tjatat lite med Marcus och även hunnit sitta här, jag kanske låter som världens soffpotatis men det har faktiskt varit otroligt skönt att göra det som faller mig in.